Kapten Persson håller masken

Vi känner Anna i Oxviken och Johannis från Orrlöt sedan gammalt. Två ungdomar som har Ulrik i Dalen att tacka för så mycket; han har lärt dem läsa och skriva utan att behöva traska långan väg till ett skolhus. Annars var det så att rätt många skolmogna barn blev nekade att gå till skolan; det kunde vara bönderna som inte ville avvara dem i arbetet, eller deras egna föräldrar; barnen började tidigt arbeta förr i tiden. Moffa som fick börja skolan vid sju års ålder, läste engelska vid elva och tyska när han var tretton, och franska i nionde klas och två klasser till i gymnasiet, han började nu långsamt översätta rösten som man infångat i Svartputten i månens sken mitt i natten. Man fick köra bandet fram och tillbaka men det funkade rätt bra:

- Det var en gång en ung kvinna som kom från Ekerö där hennes mor bodde hos sina föräldrar en bit från Hammora kvarn, alldeles intill sjön Mälaren. Ja egentligen hade hennes far också bott där i många år. Han hade blivit upptagen i familjen en dag då han kommit resande från Dalarna, med slitna kläder och totalt utsvulten. Saras mor, ja Sara var kvinnans namn, tyckte det var något bekant över honom, och det var väl för att även hon kom från Dalarna, hon från Tjugarebyn och han från Insjön. Vi ska inte gå närmare in på hans bakgrund ty det är inte han som är huvudperson här, men det var han som kom först till Vårdinge och Nådhammar som skjutsdräng. Han hade flytt från Ekerö, och han tyckte han hade skäl för det. Det värsta var att han saknade Sara så mycket att han till slut måste sända henne ett kort med adressen på. -Moffa, sa MessiasMedMessilen, va bra att du förstår vad han säger, han Häradsridaren, jag förstår ingenting. - Inte vi heller, säger FiaKan Kälv och MoaPinYin. -Jag tror jag förstår... säger Kapten Persson och ser illmarigt på sin morfar som börjar ana att hans äldsta barnbarn inte längre går att hålla utanför det där med kortvåg och långvåg. Nu fortsätter vi, var va vi nu? Sara fick ett kort där det stod var hennes far befann sig, ok, då fortsätter vi där. Sedan dröjde det inte länge förrän Sara kom till Nådhammar och där fick hon anställning i ladugården som mjölkerska. Tre gånger om dagen måste hon gå till korna och dra i spenarna och det var inte lätt i början. Inte bara att dra, inte bara att klämma, kossan måste vara välvillig också och släppa till. På försommaren kom där fint folk från Skeppsta bruk, vi säger inte mer, men eftersom Sara var en grann tös i sina bästa år, blev hon uppvaktad av en av herrarna, och på en av öarna i Milk River blev ett barn alstrat av den helige ande. http://hembygdsforeningen.blogspot.com/ .