En kär men livsfarlig klapp

Svarte Satan hade kommit hem. Här låg han helt avslappnad bland odon och kråkbär i den fuktiga mossan, nästan ända framme vid den krusiga vattenspegeln, med tungan hängande utanför tänderna och med ögonen slocknade. Han hade gjort ett sista varv runt gårdarna som Hildemar enväldigt styrde över. Det var inte bara mjölkgårdarna som låg under Lidholms domvärjo, även kvarnen var hans och därför var det inte konstigt att han var sökande till den förrättning som syftade till en sänkning av Långsjön med dryga metern från det gamla märket. En karta var uppgjord över hela sjöns areal som visade att man skulle vinna mycket åkermark genom sänkningen. Än i dag kan man skönja den gamla vattenlinjen runt sjön; särskilt vid Urviken. Det var nödvändigt att hushålla bättre med alla resurser ty befolkningen hade inte mat för dagen och därför packade de och lämnade landet. De flesta for till Nordamerika.
År 1891 samlades alla markägare runt sjön, och de som inte kunde komma sände sitt ombud i stället. Vid sjöns ände äger den kungliga förvaltningen en bit, annars var det brukare i Hölö, Vagnhärad och Vårdinge. På Långsjödal bodde Nils Fredmark som var far till häradshövding Fredmark, vars söner drev sågen i Mölnbo. Enligt ett köpebrev som undertecknades av Hildemar Lidholm, står det faktiskt Riddaren H.L..

På Ulriksdal fans en god famn för halvvilda kattor, men endast en hanne fick tillträde till det närmaste reviret, vilket sträckte sig upp till Svartputten, där gick gränsen. Därför måste den lilla svarta ungen flytta på sig när han blev könsmogen. En av de gamla hankattorna som strök omkring ägde detta revir, från mossen och utåt, i över tio år, men nu hade han stupat uppe vid Korpberget där han blivit jagad av tre korpar som hackat ut ögonen på honom. På det viset blev Svartputtenreviret ledigt och han fick sitt otrevliga smeknamn, Den Svarte Satan. Men varför Satan, är inte satan Guds avigsida; ondskan?

Nu var det det där med tuberkulosen som skördade så många människoliv. Visst gjorde det ont när lungorna var angripna av tuberkler, vem vet varifrån denna ondska kom. I vår skröna ger vi Den Svarta Satan hela skulden, därför att vi inte vet bättre. Så mycket vet vi i alla fall att tuberkulosen härjar över hela jordklotet och att den kommer och går. I slutet hade vi en epedemi i Sverige och byggde särskilda sjukhus, sanatorier, lite här och var i landet. I Uttran, som ligger mellan Rönninge och Tumba, byggde man ett.

Nåväl, vi låter S. vandra över isen till torpet i Oxsundsviken, där man mor kommit hem efter mjölkningen på Nådhammar. Där blir den lilla katten klappad av ömma händer som för bara någon timme sedan dragit i ömma spenar, infekterade av tuberkulosbakterier. Den älskliga handlingen blir då något ont, ty efter denna omhuldande behandling blir S. bärare av en dödlig smitta som kommer att göra honom dålig i matsmältningskanalen många gånger tills döden befriar honom från vidare vandring. När gårdskatten kom var det bara att ge sig iväg igen. Han drog iväg uppför den leriga vägen som går förbi Stora Småsjön. Han gick vidare och kom ner till Skarsjön, en liten sjö som kom bort. Två man grävde ett helt år och ändrade utloppet så att vattnet i sjön rann mot Sillen, i stället för Långsjön som det gjort i alla tider. Diket lär ha varit fem meter djupt, och man grävde för hand. Svarten gick vidare utefter vägen intill Jullen och kom till slut fram till Hjortsberga kvarn. Där stannade han ett par veckor hos mjölnaren som var en hygglig man. http://wahlingemarket.blogspot.com/